Timbuktu besökte Malawi: Det sätter ens egen värld i ett nytt perspektiv.

Timbuktu är uppvuxen i Lund, men har amerikanska föräldrar och en pappa som ursprungligen kommer från Mali i Afrika. Timbuktu tror att musik kan förändra världen till det bättre. Därför reste han med Plan till Malawi.

– Jag tror att musiken kan göra världen till ett bättre ställe, säger hip-hopartisten Timbuktu, eller Jason Timbuktu Diakité som han egentligen heter.    

Det är inte bara musikkarriären som är viktig för Timbuktu. Han vill även gärna bidra till en positiv förändring i världen, och förmedla kunskap om vad han själv har upplevt.
    – Hemma är vi så upptagna och stressade att vi glömmer bort vad som verkligen betyder någonting. Min egotripp är att jag är väldigt upptagen med mitt jobb. Ibland har jag levt i en bubbla då jag bara tänker på hur bra mina låtar är. Så kom jag till Afrika, och då gick det upp för mig att det egentligen inte är så viktigt i det stora hela.

Timbuktu sitter framåtlutad på en stol i vänthallen på flygplatsen i Nairobi i Kenya. Han är väg hem efter en vecka med Plan i Malawi. Tillsammans med sitt band Damn! har han rest runt i landet för att besöka Plans olika projekt, till exempel Plans arbete för att förbättra situationen för utsatta flickor.
    – Vi har spelat på skolor, i byar och ute på landbygden runt om i Malawi, och vi har träffat människor och fått höra deras historier om hur det är att leva i ett av världens fattigaste länder, berättar han.

Det är bara några dygn sedan han satt och pratade med 15-årige Alice i Lilongwe-slummen. Trots att Alice bara är 15 år är hon redan mamma till två barn. Hon tvingas försörja familjen genom att prostituera sig.
    – Alice blev utkastad hemifrån av sina föräldrar, och blev tvungen att prostituera sig för att överleva. Nu får hon stöd av ett ungdomscenter för att i fortsättningen slippa sälja sin kropp för att klara sig, säger han.
Många av flickorna som kommer till ungdomscentrumet är hiv-positiva, och har prostituerat sig sedan de var väldigt unga.

Förutom att besöka ungdomscentret blev Timbuktu även intervjuad av Plans ungdomsradio. 16-åriga Violet höll i mikrofonen. Violet är också hiv-smittad och har förlorat båda sina föräldrar. Mötet med Violet fick Timbuktu att se livet på ett nytt sätt.
    – Hemma förstorar man ofta upp småsaker. Men det som verkligen är viktigt pratar vi inte om. Så möter man en tjej som Violet, som själv lyckas skapa otroliga saker trots att livet är tufft. Det sätter ens egen värld i ett nytt perspektiv.

Genom Plans ungdomsradio får Violet och andra barn en möjlighet att lära sig mer om sina rättigheter och samtidigt syssla med någonting som de tycker är roligt och meningsfullt. I Violets fall handlar det om en önskan att göra Malawi till ett bättre ställe att växa upp på.

Plans ungdomsradio består av 52 barnreportrar som reser runt i landet och rapporterar om barns situation. Programmet sänds på nationell radio varje vecka. På det sättet sprider de kunskap och lär andra barn om vilka rättigheter de har.
    – Kunskap är viktig för förändring, oavsett om du bor i Sverige eller i Malawi. Kunskap är hopp. I Malawi såg jag människor i svår fattigdom. Men de ger inte upp hoppet, även om livet ser mörkt ut. Hoppet driver dem vidare. Det är inspirerande att se, förklarar Timbuktu.

Han pratar fort och intensivt om sina upplevelser och funderar över de orättvisa förhållandena i världen; att vissa människor lever i fattigdom, och varför situationen i världen ser ut som den gör.

Hemma i Lund har han vuxit upp med två amerikanska föräldrar. Hans pappa kommer ursprungligen från Mali i Afrika, och han har bott på kontinenten i 10 år. Det är härifrån han har fått sitt speciella intresse för Afrika.
    – Jag har omgetts av afrikanska människor och den afrikanska kulturen genom hela min barndom. Ändå hade jag massor med fördomar innan jag åkte till Afrika första gången. Jag trodde att alla var fattiga och deprimerade. Men så är det alltså inte. Jag upplever att man ofta har samma drömmar och värderingar, även om det är stor skillnad på hur man lever i Malawi från Sverige.

På fyra dagar spelade Timbuktu nio konserter i Malawi. I radiostudion dedikerade han ”Alla vill till himlen, men ingen vill dö” till barnreportern Violet.

En akustisk spelning som var tänkt för några få ute på landsbygden i Nakuwawa växte till en massuppslupning av 4 000 människor. Om de förstod vad Timbuktu sjöng om? Nej. Men musik behöver inte ord för att förmedla ett budskap. Det anser i alla fall Timbuktu själv.
    – Musik förstår alla. Det är ett universellt språk. Det låter som en klyscha, men det är sant. Musik är ett sätt som man kan nå alla på hela jorden med. Oavsett språk. Oavsett livssituation. Oavsett hudfärg. Alla förstår melodi och rytm. Vi har alla hjärtan som slår. Musik är ett språk som kan riva murar, det kan korsa gränser och bygga broar. Det är väl därför jag fick följa med till Malawi. För man ser värdet av musiken, och har en tro på att positiva upplevelser kan göra världen till ett bättre ställe.

Under loppet av en vecka besökte Timbuktu olika projekt som Plan stödjer, och fick veta mer om hur Plan arbetar för att förbättra situationen för utsatta barn i landet. Samtidigt spelade han musik, spred glädje och träffade barn som också använder musik som ett sätt att utrycka sig.
    – En förmiddag åkte vi till en liten by på landsbygden där vi träffade ett band utöver det vanliga.

Bandet Tiyamike består av fem barn, alla syskon, som spelade egentillverkade instrument. Föräldrarna är bönder, och så fattiga att den yngsta dottern måste jobba i stället för att gå i skolan.
    – Jag tror att vi var lika nervösa som de var, men det blev en fantasisk upplevelse. Den yngste killen var bara fem år och spelade som en professionell musiker på ett instrument som hans 14-årige bror hade gjort åt honom, berättar Timbuktu.

Han och de andra musikerna i bandet blev så imponerade att de bjöd in syskonen till huvudstaden samma kväll för att spela in en skiva. Nu har syskonen också fått sin egen myspace-sida. Tiyamike från den lilla byn i Malawi kan nu höras av hela världen.
    – Storebrodern i bandets stora dröm var att spela in en egen skiva. Vårt lilla bidrag var att ge honom den möjligheten. Jag hoppas att vårt besök kan ha hjälpt till att stärka hoppet och motivationen om att fortsätta med musiken.

Text: Anders Finslo