Belinda Tobongo delar sin tragiska erfarenhet med miljontals kvinnor i fattiga delar av världen. Fyra gånger har hon fött hemma. Fyra gånger har hon förlorat barnet i samband med förlossningen. Men den femte gången tog hon sig till förlossningskliniken med hjälp av en cykelambulans. På den zambiska landsbygden med flera timmars resa till närmsta vårdcentral kan en cykel med släpvagn betyda skillnaden mellan liv och död.
Tjugofemåriga Belinda Tobongo sitter i en väntsal på Chibombo Rural Health Centre och vaggar sin nyfödda flicka som ligger inlindad i en filt. Trots att hon knappt har sovit är hon euforisk. Det har hon anledning att vara – efter att ha förlorat sina tidigare fyra barn i samband med förlossningen fruktade hon att både hon och barnet skulle dö denna gång. Men fjorton timmar gamla Mutinta är frisk och nöjd, och sover djupt medan familjen flänger runt och förbereder den långa hemfärden.
Den dåliga tillgången till sjukvård är ett stort problem ute på landsbygden i Chibombo-distriktet i Zambia, tio mil norr om huvudstaden Lusaka. Särskiltvid brådskande fall som till exempel en förlossning. Eftersom det saknas ordentliga vägar, allmänna transporter och pengar för att kunna hyra oxkärror eller cyklar, tvingas patienterna resa i timmar för att nå den enda vårdcentralen i området. Många har inget annat val än att göra resan till fots. Men Belinda hade tur. Utanför kliniken står en cykel parkerad med en släpvagn med kapell bakefter. Vagnen är utrustad med en madrass för bekvämlighetens skull och en flik i det tältliknande kapellet gör det lätt att kliva på. Det var så här Belinda tog sig till kliniken: i en ”zambulans”.
"Jag var rädd att jag kanske skulle dö"
Cykeltillverkaren Zambikes, ett socialt företag som har Plan International som sin största kund, har tagit fram en cykelambulans som är anpassad för användning på landsbygden. Tidigare i år donerade Plan 30 cykelambulanser till elva byar runt om i Chibombo.
Belinda betraktar Mutinta som gäspar stort, samtidigt som hon berättar om gårdagens händelser.
– Jag ville verkligen vara säker på att hinna fram till kliniken, jag var rädd att jag kanske skulle dö om jag födde hemma. Om vi inte hade haft zambulansen skulle jag ha blivit skjutsad bakpå en cykel. Men det
hade varit svårt att ändra ställning med tanke på smärtan. Zambulansen är bekväm och avskild, till skillnad från en oxkärra där människor brukar samlas runt för att titta.
Cykelambulanserna är utrustade med växlar och designade för att klara dåliga vägar. De är dessutom snabbare än de traditionella transportsätten. Att transportera en patient två och en halv kilometer i en oxkärra tar uppemot tre timmar och med en zambulans bara 30 minuter. Det är inte konstigt att cykelambulanserna har tagits emot så väl ute på landsbygden. Den mest effektiva metoden för att förhindra att kvinnor dör i barnsäng är att ge dem snabb tillgång till akutvård föratt behandla komplikationer som blödningar, infektioner eller högt blodtryck. Det är även invånarna i Chibombo väl medvetna om tack vare vårdcentralens utbildningskampanjer.
Därför är transport så viktig
På vårdcentralen jobbar Rebecca Pondani som barnmorska. Trots att den är underbemannad råder det ingen tvekan om att den räddar liv.
– Innan zambulanserna hände det att kvinnor kom hit en vecka efter
att de hade fött. En kvinna som födde vid 23-tiden kom till vårdcentralen
nästa morgon eftersom hon saknade transport. Hon hade blött kraftigt efter förlossningen och vi gav henne dropp men tyvärr dog hon.
Hon förklarar att ute på landsbygden saknas elektricitet, rinnande vatten, läkemedel och utbildad vårdpersonal.
– Om det uppstår komplikationer är det inte mycket de kan göra. Inte alla kvinnor i byarna får hjälp under förlossningen och många får bara assistans av mostrar, mormödrar eller en granne.
Därför är transport till lokala vårdinrättningar så viktig. Det zambiska
hälsodepartementet har till och med förbjudit så kallade Traditional
Birth Attendants (TBAs) – snabbutbildade barfotabarnmorskor som klarar komplikationsfria förlossningar – att delta i hemförlossningar om
situationen inte är akut. I stället ligger fokus på att så snart som möjligt ta kvinnan till närmsta klinik eller sjukhus så att hon och barnet kan
undersökas och få vård. Zambulanserna har placerats ut hemma hos
TBAs dit byborna kan vända sig direkt vid akutfall.
Zambulanserna, i kombination med utbildningskampanjerna, har lett till en kraftig ökning av antalet förlossningar på vårdcentralen i Chibombo. Rebecca Pondani uppskattar att de nästan har tredubblats – från 15 till 40 per månad. Det är en avsevärd förbättring och medför många hälsovinster i ett land med hög mödradödlighet. Även om transport är det största problemet för gravida kvinnor som behöver vård är det långt ifrån det enda. En del är rädda för att testa positivt för hiv och oroar sig för vilka följder det kan få för dem och deras familjer, inte minst för det ofödda barnet. Andra har inte planerat tillräckligt inför födseln, ofta för att de saknar pengar.
Får männen involverade
Jean Kapalamto är en av medlemmarna i Safe Motherhood Action Group, en volontärgrupp som har utbildats av Plan för att sprida information och ge råd om mödravård ute i byarna. Hon bestämde sig för att bli volontär efter att två kvinnor som hon kände dog efter att ha fött i hemmet. Nu ger hon råd om graviditet och förlossning, lyssnar till blivande mödrars bekymmer och varje månad kör hon dessutom mellan fyra och sex kvinnor till vårdcentralen i en zambulans.
– Gravida kvinnor är rädda för att komma till kliniken om de inte är förberedda, säger Jean Kapalamto och förklarar att kvinnorna själva måste ta med sig det material som vårdpersonalen behöver.
– Om de inte har handskar eller filtar på grund av att de eller deras familjer inte har planerat känner de sig skyldiga. Vi ger kvinnorna råd om hur de kan spara och köpa en sak åt gången under tiden fram till förlossningen.
Volontärerna förespråkar också att männen ska bli mer involverade och uppmanar bland annat kvinnorna och deras partners att delta i föräldrautbildningar tillsammans.
"Jag var glad att kunna ta min fru till kliniken"
Rachel Malakata sitter på en träpall utanför hyddan där hon bor och ammar två månader gamla Betrina. Hon bestämde sig för att föda på vårdcentralen efter att ha bevittnat hur hennes 25-åriga syster dog av
komplikationer efter en förlossning. Hon har dessutom själv haft en dålig upplevelse.
– Mitt första barn var dödfött. Jag födde hemma och det var väldigt ledsamt för mig och för hela familjen. Jag känner till problemen med att föda hemma – det kan uppstå komplikationer och kanske finns det ingen som kan hjälpa till. Den här gången ville jag få mitt barn på vårdcentralen så att jag kunde få assistans. Jag började blöda och var orolig att om jag inte åkte till vårdcentralen skulle jag inte få någon medicin.
När Rachel fick värkar var det hennes man Goliath Malakata som ringde en TBA och körde Rachel till vårdcentralen med cykeln.
– Jag var väldigt glad att vi hade zambulansen. Det är inte säkert att
folk låter dig låna en cykel eller så vill de ha betalt. Jag cyklade i en
timme och 45 minuter och jag var inte orolig utan bara glad att kunna
ta min fru till kliniken.
Rachels man har inte alltid varit ett lika stort stöd under hennes graviditet. Men efter att ha besökt vårdcentralen regelbundet och fått
information från volontärerna blev han medveten om sitt eget ansvar.
– Tack vare informationen från vårdcentralen hjälpte han till att köpa saker och kläder, så innan födseln hade vi redan en filt och handskar. I
vanliga fall köper inte männen kläder till barnen, säger Rachel.
Rosemary Ndumba, sjuksköterska på vårdcentralen i Chibombo, säger att kampanjer som uppmuntrar gravida kvinnor att gå på regelbundna kontroller har genomförts på alla nivåer i byarna, även bland de traditionella byledarna som har stort inflytande.
– Vi förklarar att om en gravid kvinna har huvudvärk, ryggont eller ont i magen måste de ringa en TBA för att de ska köra hit dem med cykeln.
När Plan utbildade volontärerna i skötseln av zambulanserna var det många som tvivlade på att cyklarna var tillräckligt tåliga för att klara av
terrängen ute på landet. Och det finns utmaningar, som till exempel bristen på reservdelar och det faktum att byborna själva måste
underhålla cyklarna. Men enligt en rapport publicerad av tillverkaren
Zambikes räddar varje zambulans ett liv var nionde dag den är i drift.
För mödrar som Naomi Matampuka är fördelarna tydliga. Hon bor två timmars väg från vårdcentralen och för henne var zambulansen det
enda alternativet om hon ville ha medicinsk vård. När värkarna kom hade familjens bil ingen bensin och eftersom de saknade både pengar
och tid för att lösa problemet kunde hon ha tvingats att föda hemma.
– Utan zambulanserna skulle många av oss dö, säger hon.
Text: Georgina Smith / Översättning : Anette Emanuelsson